LIVET VÄNDE FORT

 

Livet vände verkligen så så fort och det var jag verkligen inte beredd på… I förra inlägget som jag la upp för ungefär exakt en vecka sedan hade jag och familjen bestämt att jag skulle stanna i New York så länge jag var säker där. Det gick inte många timmar tills det var helt förändrat. Dagen efter, alltså söndagen kom beskedet att dansskolan stänger preliminärt i två veckor (vi tror absolut att det kommer bli längre)… Mardrömmen som man inte ville skulle bli verklighet blev tyvärr det och tre dagar senare satt jag på ett flyg till Sverige igen.. Två månader för tidigt… Så för er som undrar, ja jag är hemma igen!

Den senaste veckan har verkligen varit en berg och dalbana med känslor för mig. Har gråtit så himla mycket och de senaste dagarna varit så tom, jag har lixom inga ord om att jag är tillbaka på svensk mark igen. Var absolut INTE redo för det men just nu kan vi inte göra något av situationen heller. Vi valde att jag skulle åka hem både för att jag är mer säker hemma tillsammans med min familj, jag behöver inte sitta inlåst själv i en liten lägenhet och heller inte bara sitta och vänta ut tiden när vi ändå inte vet om dansskolan skulle öppna eller inte igen + att alla andra också valde att åka hem så då fanns ingen anledning att jag skulle stanna. Nu är jag hemma i alla fall och håller mig hemma i 14 dagar för säkerhetens skull, sen får vi se vad som händer i mitt liv.

Vi bestämde som sagt i söndags att jag skulle åka hem på onsdagen så mamma och pappa åkte ner till resebyrån och bokade en biljett till mig på måndag morgon och jag hade två dagar att bara njuta av staden. I lördags tog jag min sista klass (som jag inte visste, men det var nog in bästa klass jag tagit på bdc så jag var överlycklig när jag gick därifrån). Vi hade också en liten ”fest” samma kväll där vi bara hade det allmänt trevligt, pratade massor, skrattade som aldrig förr och drack vin. Vi avslutade också på taket på vårat hus, lyssnade på musik och njöt av utsikten. Här visste vi alltså inte att detta var vår sista kväll tillsammans.. Hur sorgligt? Söndagen blev en lång och jobbig dag då vi fick reda på att skolan skulle stänga, vi sa hejdå till ännu en tjej som skulle lämna redan samma kväll och så gick vi till bdc en sista gång. Gissa om jag grät? I måndags skulle vi gå highline men den var tyvärr avstängd så vi gick till The Vessel istället och gick upp i trapporna. Vi gjorde även lite shopping, åt lunch på By Chloe och sa hejdå till Fanni. Tisdagen spenderade jag med att packa hela dagen verkligen. Vi sa även hejdå till Chantelle och Maddie, gick vi till Target en sista gång och avslutade kvällen på Times Sqaure. Sen kom onsdagen, dagen vi skulle åka hem. Trodde det skulle vara mycket jobbigare att lämna men då det bara var jag, Johanna och Elise kvar nu blev det inte jättejobbigt eftersom vi inte behövde säga hejdå till någon. Städa, packa och pizza hann vi med innan vi åkte till flygplatsen och en lång flygning väntade. På Arlanda stod mamma och pappa och väntade och vi tog bilen direkt hem för lite frukost.

Nu har jag varit hemma i fyra dagar redan och saknar New York så extremt mycket, var ju verkligen inte klart där och hade så mycket kvar att ge. Som tur är ska jag åka tillbaka, så där får ni som frågar svar på den frågan. Jag kommer att åka tillbaka, jag vet bara inte när. Skolan sparar delen av utbildningen som är kvar och boendet sparar min lägenhet för en måndag nästa gång jag kommer så det känns jättebra. Tyvärr kommer det aldrig bli som denna gången men det var nog bäst för oss alla att åka hem så vi känner oss och är trygga nu när det är kaos över hela världen.

Oj oj oj, planen var inte att detta inlägg skulle bli såhär långt men det får ni stå ut med nu när allt blev som det blev.. Jag är som sagt hemma nu och mår bra! Ska umgås med familjen och ta vara på dagarna hemma nu och längta tills jag åker tillbaka, för den dagen längtar jag väldigt väldigt mycket till. Innan jag avslutar detta inlägg vill jag bara säga ett stort tack till bdc, alla danslärare, alla fina vänner jag mött på vägen och Wilma och Johanna. Jag är så så så glad, obeskrivligt tacksam för att jag fått vara med om denna upplevelse. Det har varit något unikt och jag är glad att jag gjort det med alla er vid min sidan. Också tack till min familj som stöttar mig i vått och torrt, utan er klarar jag inget! Tack New York och Broadway Dance center för denna gången, jag är snart tillbaka igen och jag längtar massor!!!!!!

Puss & kram